För två dagar sen, närmare bestämt på fredagen, så påbörjade jag min efterlängtade (och i mina ögon välförtjänta) semester. Till en början så var den tänkt att “bara” vara 3 veckor men vi fick ytterligare en vecka så nu sitter jag här med en månad tillgodo för återhämtning. Frågan är bara om det kommer hinnas med någon återhämtning då schemat ändå verkar vara packat med saker som måste göras. Eftersom ledigheten är runt den där dagen vi kallar julafton så medför detta att man per automatik måste göra en massa saker även trots att man inte tror på vare sig Gud eller Tomten. Det är julklappar som ska inhandlas till la familia, helst så ska man köpa något till sig själv också. Det vankas en kvickkryssning till tallin vid nyår, därefter så ska man även försöka finna någon eller något att fira årskiftet med. Dessutom så har man ett “krav” på sig att de facto hälsa på alla vänner och släktingar som man inte sett nu på ett halvår.

Utöver allt detta så ska jag även försöka upprätthålla en god fysisk standard och därmed springa lite då och då. Ni förstår säkert själv att det inte blir så mycket återhämtning med ett sånt här schema. Tyvärr så är det inte så mycket att göra åt utan det gäller helt enkelt bara att bita ihop och kötta på helt enligt rutin.

Blev i torsdags återigen utsatt för det svenska folkets okunnighet. Efter att varit ute en normal torsdagskväll, där jag bland annat träffade sundmark, så gick vi hem ett gäng för att tryna in. Glada i hågen som vi var så började vissa element skandera lite ramsor och ca 15 sekunder efteråt så hör man hur en tjej konstaterar, högt och tydligt, att vi är lumpare. I ett svagt ögonblick så vrider jag på huvudet och får ögonkontakt med den här tjejen och skakar lite på huvudet. Jag konstaterar även att hennes partner börjar se lite nervös ut. Där och då påbörjar vi en kort diskussion om hurvida vi är lumpare eller inte. Då får jag kastat i ansiktet att vi minsann är lumpare “för att det syns långa vägar”. Diskussionen hade kunnat pågå ett bra tag till om det inte varit för att hennes partner sagt åt henne att vara tyst, han såg en aning nervös ut som sagt.

Med uppdrag granskning färskt i minnet så förstår man hur okunnigt och naivt det svenska folket är när det kommer till vad försvaret egentligen sysslar med och vad det är för människor som jobbar där. Men mer om det får vi ta någon annan gång.

PS. Det är INTE NBG som är med på bilden. Det säger en hel del om reportagets kvalité. DS