Archive for 23 January, 2008

Nu har jag verkligen kommit på mig själv att vara en sån där tragisk människa som man bara vill skratta åt. När jag tänker efter riktigt så är det en smula “psycho” att göra det som jag gjort. Riktigt stört t.o.m. Det skulle kanske även vara början på en story till en otroligt dålig romantisk komedi, närmare bestämt, den där mary. Ni vet den där filmen om en snubbe som bara får dåndimpen och letar upp sin ungdomsförälskelse efter väldigt många år. Det skulle kunna vara jag, om man bortser från just det där med tonårsförälskelse. I mitt fall så är det en gammal klasskamrat (hädanefter benämnd X) som jag försökt komma i kontakt med. Varför jag egentligen försöker få kontakt med denna människan, ca 4år efter att vi såg senast, har jag inget bra svar på. Jag har bara fått en känsla att det skulle kunna vara kul att snacka om svunna tider och sätta sig lite in vad denna personen sysslar med nu för tiden.

Hela “jakten” började med att min mor berättat att hon varit på några kurser tillsammans med X. De första kurserna så hade de bara snackat lite skit och uppdaterat varandra på vad som hänt den senaste tiden. Inget konstigt med det egentligen, min morsa träffar jämnt gamla klasskamrater till mig och på så sätt får jag en hel del info om vad folk sysslar med. Det som triggade mig att försöka få kontakt med X igen var efter den senaste kursen de träffades. Då hade de SJÄLVKLART diskuterat mitt val av yrke och all annan skit jag har för mig, efter en varm gosig hälsning att jag är dum i huvudet så bestämde jag mig för att försöka ta kontakt med X för att helt enkelt tjöta lite. Att hon dessutom verkar ha förändrats en hel del sen skoltiden gör det hela än mer intressant.

Hur som helst, än så länge så har “jakten” varit fruktlös. Efter att ha utnyttjat alla möjliga kontakter så har jag kommit fram till var människan bor. På ren chansning så drog jag iväg ett SMS till första bästa mobilnummer vilket inte har resulterat i “jack shit” än så länge. Tilläggas ska att jag inte är den som ringer upp folk till höger och vänster, speciellt inte om man inte kan vara säker på att det är rätt nummer. Så nu är man tillbaka på ruta ett igen. Vilket i och för sig inte gör så mycket då det finns en sorts sjuk spänning i att försöka leta upp en person via alla tillgängliga kanaler. Men jag kan som sagt inte släppa känslan av att jag är en riktigt störd människa.

PS. Jag fick ett riktigt trevligt armband igår av en polare. Varför jag har valt just rött och gult är ju självklart för att visa hur stolt jag är över att vara skåning.