Mannen. myten, felet
Vad händer egentligen?
I veckan så fick Tchad-styrkan framåt av EU och det var såleddes äntligen dags för amfibiestyrkan att åka iväg och utföra de uppgifter som de tränats intensivt för. Lyckan hos de soldater som skulle få åka blev dock kortvarig då Försvarsmakten igår valde att gå ut med att styrkans ankomst till Tchad kommer att försenas på grund av läget i landet.
Det svenska förbandet, TD 01, som skulle ha satts in i Tchad med start i mitten av februari kan nu bli mellan ett antal dygn och någon eller några veckor försenade.
Den instabila situationen som uppstått i Tchad de senaste dygnen gör att Sverige inte kan skicka truppbidraget till Eufor som beräknat. Insatsstaben i Högkvarteret följer situationen kontinuerligt.
Inte nog med att insatsen i Sudan ställdes in, nu så vågar man inte ens skicka vältränade soldater till en konflikt som de tränats för att dämpa. Ska vi återigen få se hur både Sverige och resten av omvärldens regeringar väljer att dra sig ur sina engagemang bara för att man inte vill riskera att förlora nästa val pga risken för egna förluster? För i själva verket så verkar det vara detta som är problemet. Nog för att jag förstår att högkvarteret vill se till att risken är så liten som möjligt för svenska dödsfall men det är trots allt en risk som alltid kommer att finnas. Något som alla soldater är brutalt medvetna om. Vad betyder en insats för det berörda landet om insatsen kommer när läget är lugnt och allt redan är överspelat?
Jag anser att det minsann är dags att vi visar att vi inte rädds att leva upp till det vi lovat, även om det innebär stora risker. Det är dags att det svenska folket får förtroende för försvarsmakten och dess anställda.
| This entry was posted by arrelius on 2 February, 2008 at 17:44, and is filed under Bitterhet. Follow any responses to this post through RSS 2.0. You can leave a response or trackback from your own site. |



about 4 years ago
Ge mig en 90a så ska jag visa ett och annat.