Nu sitter man på tåget hem från festligheterna. Har ungefär 40 min kvar på resan innan jag kan andas den kyliga friska luften igen. Lyckades med bedriften att hamna i den tysta avdelningen vilket iofs inte märkts nämnvärt eftersom alla snackar på som vanligt. Jag klagar inte då jag ändå inte hör något med mina skullcandy på skallen. Fick lite lätt ångest nu när jag kom att tänka på hur mycket det är kvar att göra denna månaden och hur lite bananer jag egentligen har kvar. Måste springa iväg nu i veckan och jaga tag på en födelsedagspresent. Vad jag ska köpa har jag ingen aning om, det lär bli något otroligt tråkigt och vanligt då min fantasi är väldigt begränsad när det gäller presenter. Man får leva efter mottot “det är tanken som räknas” ett tag till.

Hoppas att allt jag beställt kommit tills nästa helg för annars så raseras hela min maskeradplan. Då kommer jag bli en riktigt bitter människa.