När man åker hem till sin födelseort så blir det per automatik att man betar av folk att träffa. Jag har redan betat av familjen och delar av släkten, näst på tur stod en gammal klasskamrat som jag inte sett på säkert 4-5år. Alltid kul att se hur folk förändrats med årens gång och hur vissa människor de facto blommar ut och blir något helt annat än vad man förväntat sig. Medans andra fortsätter i samma spår och blir den skiten man tror att de ska bli.

Hursomhelst, efter att knattat gågatan upp och ner typ tre gånger så hamnade vi på ett av stadens många fik. Det är underligt hur glad och varm man kan bli av ett glas varm choklad med grädde. Man glömmer det frostiga vädret för en stund. Det blev en del återtagande av vad diverse människor håller på med, vad vederbörande gjort de senaste åren samt en hel del skitsnack om Ystad helt enligt rutin. Än en gång har jag övertalat mig själv att detta antagligen inte är staden för mig att slå ner rötterna i. Det funkar att besöka på somrarna men när det är vinter så vill jag ha något mer. Jag tror inte att stan kan leverera det till mig.

Planerna är väl mer eller mindre lagda inför helgen. Det blir utgång på lördagen, i vilken form och med vilket folk återstår att se. Jag har iaf ett flak öl som ska konsumeras innan jag åker tillbaka till Kalmar på söndag.

Snart bär det av tillbaka till familjen för lite datorfixande och matkrängande, alltid trevligt med mat.