Jag satt och läste lite på Konsumbloggen, ni vet den där bloggen som diverse konsumarbetare skriver på. Jag fann ett speciellt inlägg som direkt fick mig att dra lite på smilbanden. Jag har alltid tyckt lite synd om människor med diverse serviceyrken, till dessa hör då kassaarbetare på diverse ställen. De står dag ut och dag in och anstränger sig för att vara übertrevliga och allt det får tillbaka är mutter för att de tagit 50öre för mycket betalt eller för den delen inte är tillräckligt snabba för att tillfredsställa de som står i kö. Jag för min del skulle antagligen börja skrika på folk efter en vecka och antagligen lappat till någon.

Jag kan inte mer än hylla den som tog bladet ifrån munnen och faktiskt ägde sönder en snesketen gubbe som minsann trodde att världen snurrade runt honom.

En man kom in tio minuter innan stängning. Han strövade långsamt runt och inspekterade varor i lugn och ro. Klockan nio fann jag honom vid osthyllan där han fundersamt klämde på lite olika sorters ostar.

Jag sa med god artikulation “Jag tänkte påminna om att klockan har blivit nio och det är dags för oss att stänga“.

Han rörde inte en min, men klämde till lite extra på en Grevé. Jag försökte igen:

“Ursäkta, det är stängningsdags nu“. Han svängde långsamt huvudet åt mitt håll och sa “Jag hörde dig första gången“.

Min godhet och servicekänsla tog slut. “Du får handla det du vet att du ska ha så kan du komma hit och slöshoppa imorgon, vi måste låsa igen affären nu“. Han nickade långsamt mot Cheddarosten.

Jag gick tillbaka till kassan och började räkna min kassa och när mannen efter fem minuter kom till Ps kassa tog han ett djupt andetag och började lägga upp varorna på bandet. Mödosamt och sakta.

Han suckade “Jaha, man får ursäkta att man kommer och handlar“. P tittade upp på honom, “Det handlar inte om det, det handlar om att vi efter kvart över jobbar gratis, och är det nåt jag hatar är det att jobba gratis“.

“Ja, gratis, det har jag jobbat hela mitt liv“, suckade mannen.
“Det är inte mitt problem, är du så dum att du jobbar gratis får du skylla dig själv“, svarade P som nu hade börjat kasta varorna nedför bandet i sin ilska.
“Men ska jag betala din övertid? Hur mycket kan det gå på? Fem kronor?“, fräste mannen.
“Tvåhundra spänn. Var“, sade P med darrande kinder. “Fyra hundra spänn extra för att du ska få din jävla ost. Är det värt det?“

“Men jag har åkt tåg från Norrköping hela dagen och kommer nu hem och måste fylla på skafferiet“
“Jag skiter i om du har åkt tåg från Långtbortistan, jag tänker ändå inte jobba gratis“
“Nej, jag ber om ursäkt för att jag måste handla“, skrek mannen så högt att hans toppluva halkade på sniskan.
“Det gör du så fan heller, du packar ihop dina varor och sticker härifrån innan det kostar fyrahundra spänn på riktigt“, morrade P med en hela-handenpekning mot utgången.

Mannen tog sina varor och muttrade någonting om Maud Olofsson och orättvisorna i det Alliansstyrda Sverige.

Jag hade kunnat betala för att se den där scenen utspela sig. Se hur gubbfan får på truten verbalt av ett butiksbiträde.

Om du står i en butik och läser detta, stå på dig. Fortsätt att vara lika glada och serviceinriktade. Jag beundrar er verkligen