.. att träna närkamp. Under veckans gång så har jag tillsammans med ett gäng andra glada slagsmålsamatörer fått lära oss en del knep för att försvara sig själv mot angripare. Så här efter 3 dagar så ställer jag mig lite undrande över hur människor faktiskt tävlar i detta eller för den delen, har det som fritidsintresse. Mina handleder/underarmar är så rövknullade att jag knappt kunde sleva i mig mat efter passet. Men det har absolut gett mersmak och jag skulle nog faktiskt, efter all smärta och utmattning, kunna tänka mig att ha detta som sysselsättning på fritiden. Det är ju inte bara bra träning för kropp och själ, det ger en lite bättre självförtroende och vagar in en i den ack så härliga men falska tryggheten.

Morgondagen har 8 timmar smärta inlagt på schemat så man får se hur man mår imorgon. Men fan va det är värt det.