Jag har tidigare berättat vad jag tycker om julhelgen och hysterin kring den. Nu tänkte jag berätta om en annan “högtid” som jag totalt avskyr. Den 14:e februari, Alla hjärtans dag. En dag som sägs ha sitt ursprung i medeltida traditioner har gått och blivit en mjölkko för speciellt blomsterhandeln. Alla par hetsas att visa sin “kärlek för varandra” genom blomköp, choklad, besök på restauranger och så vidare. Allt detta ska alltså ske på en speciell dag, en gång om året. Är det bara jag i hela den här jävla världen som ser felet? Kalla mig naiv men jag hade fått för mig att man bäst visade sin “kärlek” till nån genom små vardagliga grejer. En liten lapp där, en blomma utan speciell anledning eller spontansex i köket.

Jag skulle ju uppskatta en promenad mer om den inte var påtvingad av kommersen runt en icke-dag. Likaså tror jag att alla innerst inne egentligen skulle uppskatta en ros mer om de fick den en vanlig onsdag istället för att få en ros som är inköpt i sista minuten på Coop (jag bevittnade det igår). Är folk allvarligt så dumma så att de tror att det blir mer romantiskt och mer värt om de gör det den 14:e februari? Eller är dagens människor så svaga i sinnet att de inte vågar annat än att göra som alla andra?

Jag ger alla hjärtans dag långfingret, det är en crapdag som enbart finns kvar för att stimulera blomsterhandeln. Låt oss istället införa alla singlars dag, dagen då alla singlar får komma fram och köra sitt race. Så att man ser skogen istället för alla jävla stolpskott till träd.