Egentligen så har jag för längesen tröttnat på allt jävla snackande om jämställdhet hit och manligt förtryck dit. Men jag kan inte låta bli att kommentera de här två “debattinläggen” som jag råkade springa på nyss. Båda inläggen är ett ypperligt bevis på hur människor i lagomlandet mellanmjölk väljer att fokusera sin energi på helt fel saker. Istället för att låta sig glädjas över det faktum att vi får ny sedlar med individer som gjort stora insatser för Sverige och dess befolkning, så väljer de här två sneavlade personerna att hitta på problem som egentligen inte existerar.

Först och främst så konstaterar Bonnie Bernström att det minsann är ojämställt att den totala summan för sedlarna med kvinnor på är mindre än för de med männen. Sen när blev detta ett problem? Det har ju knappast höjts några röster tidigare om något manligt förtryck gällande papperslapparna som vi kallar för pengar. Men precis som en hel del med mig har konstaterat så slår hennes argumentation tillbaka på henne själv. Vilken sedel kommer den genomsnittlige svenska medborgaren se mest? Sedeln med Dag Hammarskjöld eller sedeln med Astrid Lindgren? Jag för min del har sett fler tjugor passera genom min plånbok än vad jag sett tusenlappar, eller femhundralappar för den delen. Så på så sätt så kommer de “kvinnliga” sedlarna få mer uppmärksamhet ute i samhället. Vilket i sådana fall borde gå stick i stäv med kampen för jämställdhet eftersom inget kön ska premieras utan det ska vara millimeterrättvisa. Så en idé borde kanske vara att införa androgyna sedlar? Med bilder på typiskt könslösa saker som en stol eller ett plankton. Fast då finns ju iofs risken att stolen minsann är ritad av en man och tillverkad av en kvinna. Så kan vi ju inte ha det.

Den andra tappade människan som uppenbarligen fått lite för mycket att säga till om är Emelie Bergbohm. Den här människan drar i ännu större växlar och påpekar med glädje att Evert Taube kan sammankopplas med dagens prostitution och den sexturism som förekommer. Allt för att killen en gång under 20-talet skrev och framförde visan “Flickan i Havanna”.

När jag läste att Evert Taube skulle pryda 50-kronorssedeln skrattade jag lätt och trodde att det var ett av dagens stora Twitter-skämt, i liknelse med att 40 000 miljarder kronorssedeln kommer prydas av Sverigedemokraternas riksdagsledamot Margareta Sandstedt.

Naturligtvis så räcker det inte bara med att håna alla dem som tycker om Evert Taubes visor, de ska även få utstå att få Taube ställd i samma hörn som en politiker från SD. What the fuck?! Flickan i Havanna, en visa skriven ur ett perspektiv på sex som fanns på den tiden varken kan eller ska försöka mallas in med dagens syn på sex. Det var en tidsepok där man såg helt annorlunda på att sälja sex vilket kan te sig väldigt främmande för besserwissers som Emelie. Evert Taube har haft en stor inverkan på den svenska kulturen och ska självklart få pryda 50-lappen utan att behöva bli dragen i skiten av pack som inte har vett att ta sig an riktiga problem.

Flickan i Havanna,
hon har inga pengar kvar,
sitter i ett fönster,
vinkar år en karl.
Kom du glade sjömatros,
du ska få min röda ros!
Jag är vacker!
Du är ung!
Sjung, av hjärtat, sjung!

Flickan i Havanna
stänger dörrn av cederträ.
Sjömannen är inne,
flickan på hans knä.
Vill du bli mitt hjärtas kung?
Har du pengar i din pung?
Jag är vacker!
Du är ung!
Sjung, av hjärtat, sjung!

Flickan i Havanna
hörer då en sjömans röst.
Pengar har jag inga,
men en sak till tröst.
Och utur sin jacka blå
tager han det hon ska få.
Du är vacker!
Du är ung!
Sjung, av hjärtat, sjung!

Flickan i Havanna
skådar då med tjusad blick
ringen med rubiner,
som hon genast fick.
Ringen kostar femton pund!
Stanna du – en liten stund.
Jag är vacker!
Du är ung!
Sjung, av hjärtat, sjung!

Flickan i Havanna
hon har inga pengar kvar,
sitter i ett fönster,
vinkar åt en karl.
Handen prydes av en ring
och kring barmen crepe de chine.
Jag är vacker!
Du är ung!
Sjung, av hjärtat, sjung!