Mannen. myten, felet
När bitterheten förvandlas till elitism
Satt och skrev på ett inlägg angående att världens befolkning kommer träffa 7 miljarders strecket inom kort. Ju mer jag skrev och ju mer jag släppte fram min bitterhet så insåg jag att jag stundtals förespråkade en del mindre politiskt korrekta åsikter såsom tvångssterilisering och tvångsomhändertagande. Nu är det ju verkligen inte något jag känner är ett lämpligt redskap att använda, men ibland så kan jag inte hjälpa det. Hatet mot korkade individer tar överhanden och fingrarna börjar vandra allt snabbare och snabbare över tangentbordet. Till slut så sitter man där med ett aplångt inlägg om hur jävla korkade människor är och att det minsann vore bättre om staten gick in och styrde upp lite i träsket. Och ja, det kanske vore bättre stundtals om staten gjorde det men samtidigt så skulle inte jag vilja leva i ett sånt samhälle. Antagligen så skulle jag vara en av de individerna som rök först om Sverige skulle svänga in på diktatur-spåret. För jag är sannerligen inte perfekt på något plan eller för den delen en förebild för den ultimata människan. Men ibland så tror man ju det, man sätter sig på en skithög häst och ser ner på människor. För man är ju lite bättre än sin nästa trots allt.
| This entry was posted by arrelius on 25 October, 2011 at 18:34, and is filed under Bitterhet. Follow any responses to this post through RSS 2.0. You can leave a response or trackback from your own site. |



about 3 months ago
Men…DU kan ju bli diktatorn? Då får DU välja vem som ska rensas bort. Det vore väl fint?