Mannen. myten, felet
Karriär
Hello Asshole!
Jul 24th
Så vart man indoktrinerad i den ständigt växande yxfamiljen. Trevligt trevligt.
Jag e int bitter
Mar 26th
Jo jag vet, jag har valt yrket. Ja, jag vet att jag frivilligt skrivit på avtalet. Jajamensan, jag har hela tiden varit medveten om att chansen till ett normalt liv är lika med noll. Men jag kan ändå inte sluta vara otroligt frustrerad över hur den här veckan varit. Det har hänt absolut jack shit. Vi har suttit på våra rövar mer eller mindre under hela veckan. Inte ens veckans huvudnummer blev lyckat, det blev snarare ett enda stort magplask. Beror det på oss? Absolut inte. Det beror istället på de som planerat veckan, eller ja, som skulle ha planerat veckan.
Så nu ligger jag här på ett logement, istället för att sitta på en tattookryssning med en god öl i näven och minglandes med nätpolare. Nä fan, det fanns ju ingen chans i helvetet att man fick ta ledigt från detta. Inte heller kommer man hem i helgen. Nädå, sen vi kom hit så har vi inte behandlats som människor längre. Numer är vi egendom som man kan göra exakt va fan man vill med. Vi har hållt god min, gillat läget och utstått mycket men idag så kändes det som att måttet var rågat. Trots fina insatser så fick vi två enorma klickar bajs i ansiktet inför helgen och det känns inte ok någonstans.
Ingen annanstans så skulle den här typen av beteende från ledningen accepteras. Det är bara i statens tjänst som man kan komma undan med allt.
Så var fas 1 avklarad
Mar 2nd
Man kan väl säga att jag föll på mållinjen. 3 fjuttiga nivåer ifrån kravgränsen på beep-testet. Suck, får väl nöja mig med att jag gjorde ett bättre multitest än tidigare. Nu får man be till sin lyckoängel att ens bagage med kunskaper ska kompensera för den sämre prestationen.
Återigen, inte sämst men inte bäst heller.
Imorgon gäller det
Mar 1st
Det är kanske inte världens mest livsavgörande händelse men utgången kan ändå ha en avgörande roll i vart jag hamnar i sluttampen på mitt liv. Jag skulle definitivt ljuga om jag inte sa att jag var spänd. Faktum är att jag nog aldrig varit i den sinnesstämningen jag är just nu. Man har läst en hel del oroande grejer om hur folk fallerat trots goda förutsättningar. Det får en att tänka hur man själv ska ens ha en chans att klara prövningarna på grund av diverse anledningar. På så sätt är det inte livsavgörande om jag inte klarar det denna gången, jag har årets inkomst säkrad på så sätt och skulle inte dö av att behöva vänta ytterligare ett år. Men samtidigt så vill jag ju inget hellre än att klara det, lite för att bevisa för människor därute att det faktiskt är möjligt att ta sig an det här trots den bakgrunden man har.
Tidpunkten är dessutom helt rätt med tanke på ens sociala status. Ingen att ta hänsyn till och inget som omöjligör en ny flytt till ny ort med nya utmaningar. Been there, done that.
Imorgon gäller det.
Ett nytt kapitel i livets bok
Nov 28th
Så var tiden kommen. Dagen som man gått och pratat om det senaste halvåret men ändå sett som något väldigt långt borta. Men den kom snabbare än kvickt och nu sitter man här på kvällskvisten och känner sig lite smått chockad. Det är egentligen inte förräns nu som jag faktiskt förstår vad som skett och vilket pass stort steg jag egentligen tagit.
Jag påbörjade resan för 1½ år sedan, oviss om framtiden och vad som komma skulle. Nu så här i efterhand så är jag inget annat än glad och stolt över att jag fattade beslutet att hoppa på tåget, även om jag ett par gånger verkligen tvivlade på vad jag höll på med. Jag kan inte direkt heller påstå att det var aproligt hela tiden men det har varit ack så nyttigt. Jag tror bestämt att detta verkligen var något jag behövde för att verkligen känna mig “hel”. Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. Fråga mig egentligen inte varför jag känner så här, för jag kan inte sätta fingret på det. Men något är det som hela tiden får mig att tänka på de kommande utmaningarna när jag är hemma och är ledig. Oftast så är det lite av en hatkärlek när jag sitter där på morgontåget påväg tillbaka.
Samma hatkärlek som gör sig påmind varje iskall kväll ute i skogen eller när man måste stå ute i regnet och drilla. Kanske var det den drivkraften så fick mig att ta nästa steg och påbörja ett nytt kapitel? Måhända så var det anledningen till att några valde alternativa vägar? Det är tråkigt att alla inte valde att följa med, dock så är jag övertygad om att vi alla lär ses inom en snar framtid igen.
Gamla kollegor försvinner och nya tar deras plats. Det är tufft att som ny komma in i ett redan sammansvetsat gäng. Been there, done that. Men förhoppningsvis så kommer det att gå vägen, och än så länge finns det inget som tyder på att det skulle uppstå komplikationer. Hur som helst så kommer helgen gå åt att tänka på svunna tider och det som komma skall. Vi har många ögon på oss, garanterat så finns det människor som vill se oss misslyckas. Dock så är detta ett nöje vi inte kommer att ge dem. Ensamma är vi starka, men tillsammans så är vi oövervinnliga.
Jag kan inte komma på något bättre avslut på det här inlägget än följande klyscha.
Multi vocati sunt, pauci vero electi
Ännu ett hål i bältet
Oct 9th
Många har pratat om det, några har gjort det innan medans andra som jag aldrig ens varit i närheten. Det började med ett trångt hål sen så blev det fuktigt och mörkt. Fuktigt är fel ord egentligen, det blev dyngsurt. Det jag snackar om är att springa runt i kloakerna som går underjord. En del hade redan gjort detta på ett eller annat sätt under sin grundutbildning. Jag däremot hade aldrig haft “turen” att få uppleva detta förrän idag. Förutom att jag inte var den smidigaste ner och upp ur öppningarna så gick det helt ok. Ryggen och låren fick arbeta under de blott 35min vi befann oss under marken.
Så vad återstår nu egentligen? Tja, ett fallskärmshopp och en landsättning med stridsbåt hade ju inte suttit fel.
Jag + radio = ?
May 22nd
Jag har länge haft en liten hemlig dröm. Denna drömmen tänkte jag dela med er här och nu, jag ska fläka upp mig så att säga. Jag har mer eller mindre alltid haft den här lilla önskan att få prata i radio. Det började tidigt som litet barn när jag upptäckte inspelningsfunktionen på kasettbandspelaren jag hade hemma. Jag tyckte det var enormt kul att sitta och spela in massa blaj som jag kom på. Oftast så var det rent spontana grejer som bara dök upp, typ saker som BH-plan genomförde attacker på folk. Detta försvann sen när jag fick mitt intresse för datorer och inte förrän jag lyssnade på webbradio för första gången så kom begäret smygandes sakta men säkert.
Jag har inte gjort något åt det utan mest låtit det varit en liten dröm som kittlat mitt inre sinne. Men då och då så gör känslan ett kraftigt försök att slå sig ut och bli verklighet. Oftast är det när jag tittar på Vakna med The Voice på Kanal 5, som denna känslan kommer. Man tänker helt enkelt, “Det där skulle jag också kunna göra”. Självklart så krävs det mer arbete än vad det ser ut, det fattar ju t.o.m jag. Men man kan inte låta bli att tänka tanken.
Tanken slog mig idag igen när jag satt och lyssnade lite på studentradion som finns här i Kalmar. Där blandas spontana grejer med genomarbetat material i en härlig röra. Så nu sitter jag här igen och brottas med önskan att få bli en radiopratare. Tänk hur kul det hade kunnat vara att ha ett program på 1-2 timmar där man bara pratat om vad som helst, typ som den här sidan fast i muntlig form. Det vore nog fan inte så dumt, man hade ju iaf kunnat förmedla en hel del känslor som inte går att förmedla via skrift.
Höll ögon och öron öppna, nångång så kanske jag smiter ut i etern på ett eller annat sätt.
Bollen är i rullning
May 22nd
En pluton ur en insatsstyrka som utbildats på P 4 kommer under helgen att skickas till Afghanistan som förstärkning av den svenska styrkan där.
Äntligen så kommer alla investerade skattepengar till någon nytta. Som vi har väntat. Ett stort lycka till önskar jag folket som åker iväg. Se till att bättra på brännan nu. Återstår att se om man får dela samma lycka någongång i framtiden.
Självinsikt frågas kom
Apr 9th
Jag har under de senaste åren trott att jag haft en väldigt god självinsikt. Jag har aldrig satt mig själv som någon übermänniska, egentligen tvärtom. Jag är inte snyggast, smartast eller överlag den bästa människan som finns. Men inte heller har jag sett mig själv som motsatsen. Så det var med en smula förvåning och lite chock som jag blev kallad till ett litet möte med två av cheferna i gruppen. Det visar sig nämligen att dessa två samt två chefer till anser att jag varit oengagerad, arrogant på gränsen till otrevlig, och under förra veckans övning, irriterad och korthuggen.
Jag måste verkligen varit i koma sen jul för jag har inte märkt den påstådda nergången själv. Här snackar vi verkligen en drop från toppen ner till källaren. Så nu sitter jag här, med fyra chefer som jag rädds har en förtroendesvacka för mig och min förmåga något jag absolut inte gillar. Får bli att reda ut ett och annat imorgon så att jag verkligen får rätsida på detta problemet. Känns som att det är en väldigt olustig sits att hamna i och jag förstår inte hur jag lyckats hamna där.
Ska nog börja kolla mig i spegeln oftare.
Snart är det dags
Mar 29th
Det är inte många timmar kvar innan vi ger oss ut på årets första fältvecka. Hela dagen och delar av gårdagen har gått åt att packa och förbereda inför de kommande dagarna i skogen. Needless to say så går matbutikerna ordentligt med plus när det vankas övning. Det är ingen överraskning att soldater inte direkt är några fans av frystorkat käk, därför så försöker man variera lite med att dra med sig annat ätbart såsom ölkorv, diverse energidrycker och choklad i olika former. En annan populär matvara är snabbnudlar. Nu har jag förberett så mycket jag kan innan utresan och kan nöjt luta mig tillbaka och ta en tugga av älgkorven jag köpte.
Kommentarer