Världen idag börjar starkt med att homosexuella män nu ska få lämna blod, något som tidigare varit både olagligt och otänkbart. Detta eftersom de tillhör en riskgrupp för sjukdomar som HIV och Hepatit. Visst bör man kunna uppskatta alla som vill lämna blod, men ändock så börjar man undra om det verkligen är värt risken att få in smittat blod eller för den delen inte kunna använda blodplasman till läkemedel? En annan sak som jag direkt ställer mig frågande till är hur vi har olika förutsättningar för olika riskgrupper. I influensahetsens tid så får speciella riskgrupper förtur till sprutor (och om detta bryts så blir det ett jävla liv) men nu så tillåter man alltså en annan riskgrupp att donera blod (och därmed utsätta en framtida mottagare för en risk). Återigen så visar det svenska samhället att positiv särbehandling är att föredra. Meddelandet kan inte vara tydligare; “Alla ska med!”

En annan sak vi ser är att det numer verkar vara fritt fram för politiskt våld, iaf om det riktar sig åt ett håll. Trots vittnesskildringar (vilket sköts i sank då ett nyckelvittne drabbades av minnesförlust) och trots det faktum att mannen hade fysiska skador så friades de misstänkta av Hovrätten. Jag undrar hur det hade sett ut om det hade varit en partisekreterare från något av de etablerade partierna som åkt på däng? Antagligen så hade det först och främst varit ett större mediadrev runt händelsen, det hade pratats om demokratiövergrepp osv. Men den här händelsen, som är uppenbart politiskt kopplad, smiter förbi som någon form av notis i gammelmedia. Trist, tilltron till det svenska rättssystemet blir ju knappast bättre av det här.