Dagarna har flytit ihop i en enda stor grå sörja. Det har gått så pass långt att jag har svårt att avgöra om jag gjorde en sak igår eller om det var dagen innan. För ungefär så skiftande är vardagen här. Trots att vädret börjat ordna upp sig och det finns tid över för sol och glass så finner man sällan orken att rulla ut liggunderlaget. Istället så studsar man mellan matsalen, datorsalen och sängen. Varje gång jag sätter mig vid en dator här så slutar det oftast bara med att jag känner mig frustrerad. Jag kan inte surfa på mina vanliga sajter, jag måste stå ut med att använda internet explorer 6 (!!!) och utstå en uppkoppling som stundtals är på samma nivå som ett 56k-modem. Visst, man ska väl inte klaga då det finns de som har det värre. Men å andra sidan så har de antagligen annat att göra om dagarna, andra saker som kan hålla dem sysselsatta tills det är dags för sängen.
Jag har försökt att programmera lite men bristen på en bra arbetsyta för detta gör att jag inte orkar hålla ut mer än en timme innan jag börjar leta efter andra tidsfördriv. Bokläsandet går framåt, men fortsätter jag i samma takt så kommer jag inte ha något kvar att läsa resten av tiden jag har kvar. So what to do?
De dagliga höjdpunkterna brukar bestå av mail, sms och politiska blogginlägg. Saker man kanske inte direkt ansåg vara något märkvärdigt innan har helt plötsligt gått och blivit en livlina till det gamla livet man levde innan. Men jag antar att man ska se det hela som ännu ett bisarrt test i livet. Klara av tristessen i ett halvår och du blir rikligt belönad, eller något i den stilen.
Fan va tradigt detta är…
