Jag vet att jag inte har skrivit på länge, hade inte heller planerat att skriva något förrän slutet på månaden. Men när min kära vän Alex skicka en länk till en artikel hos Aftonhoran så rann det över för mig. Hon har en förmåga att leta fram de där grejerna som verkligen kan få mig förbannad.

Den här gången så har ett stolpskott vid namn Ann Charlott Altstadt skrivit ett buhu-inlägg om hur hennes sexåriga son inte fick vara Lucia på sin skola. Helt ärligt, varför vill man att ens son ska vara lucia? Har man inte missat något väldigt vitalt då? Som att Lucia de facto var en kvinna.

Min sexåring var inte lucia i går. En lärare förklarade att skolan inte kunde garantera hans säkerhet och trygghet. Förskoleklassen och 1–3:orna skulle blandas med hög- och mellanstadiet i gemensamt luciatåg och min son kunde bli utsatt för de äldre barnens glåpord.

[..]

Borde jag avrått honom från att vara könskrigare vid så späda år?

Vadå könskrigare? Det är inte så att det är DU Ann som är könskrigaren och att du är så pass egoistisk att du använder ditt egna barn som vapen? Jag skulle snarare bli orolig om mitt barn strävade efter att spela en roll som denna faktiskt egentligen inte skulle kunna vara rent fysiskt. Så som att vara Lucia när man är kille eller stjärngosse när man är tjej.

Luciafirandet handlar om att hedra ett katolskt helgon, ett helgon som var kvinna. Man gör ju knappast det genom att börja vända och vrida på vem som ska få vara vem. Istället för att faktiskt föra fram ett vettigt argument i sitt inlägg om varför killar också ska få konkurrera om att vara Lucia så börjar hon yra om orelevanta grejer som färger och sport.

<!– @page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } –>Min son spelar fotboll och slåss med svärd men tillverkar pärlhalsband och sjunger sånger om och ritar vackra blommor. Han väljer att bära så kallade tjejfärger. Hur länge till? Har jag gjort fel som gjort honom socialt färgblind då vi vet att rosa kan vara livsfarligt på fel kön?

Va fan har det med saken att göra? Vem är det egentligen som framför fördomarna nu? Människan sitter ju och skriver rakt upp och ner att färger och sång är för tjejer, att killar enbart leker våldslekar och sysslar med idrott. Vem är det som egentligen är stereotyp här?

Något som gör mig än mer förbannad är kommentarerna till inlägget där i princip alla kvinnliga användare håller med vederbörande om att det minsann är fördjävligt att skolan inte stötar de små individerna och låter de va vad de nu vill vara. Dessutom så skulle detta minsann vara grogrunden till framtida hatbrott. Jag undrar om de verkligen tror på det skitsnacket själva eller om de bara vill få det sagt för att följa trenden?

Tar de ut sina egna misslyckade lucia-försök nu i efterhand och använder sina barn som redskap för att uppnå någon form av bisarr tillfredställelse? Eller är det bara ännu ett totalt felriktat feministförsök till ett bättre samhälle?

Alla barn kan inte vara lucia, det har aldrig varit så och det ska aldrig vara så heller. Hela grejen med att växa upp och se vissa gränser och uppleva motgångar är att man ska lära sig av det och blir starkare som individ. Om dessa jävla curlingmorsor inte slutar med sitt jävla daltande och fortsätter härja om de här skitgrejerna så kommer det på sikt innebära att mina framtida barn får växa upp i ett land som styrs av människor som alltid fått sin vilja igenom.

Och det mina vänner, är absolut inget som jag kommer att acceptera.