Mannen. myten, felet
Posts tagged Karriär
Ett nytt kapitel i livets bok
Nov 28th
Så var tiden kommen. Dagen som man gått och pratat om det senaste halvåret men ändå sett som något väldigt långt borta. Men den kom snabbare än kvickt och nu sitter man här på kvällskvisten och känner sig lite smått chockad. Det är egentligen inte förräns nu som jag faktiskt förstår vad som skett och vilket pass stort steg jag egentligen tagit.
Jag påbörjade resan för 1½ år sedan, oviss om framtiden och vad som komma skulle. Nu så här i efterhand så är jag inget annat än glad och stolt över att jag fattade beslutet att hoppa på tåget, även om jag ett par gånger verkligen tvivlade på vad jag höll på med. Jag kan inte direkt heller påstå att det var aproligt hela tiden men det har varit ack så nyttigt. Jag tror bestämt att detta verkligen var något jag behövde för att verkligen känna mig “hel”. Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. Fråga mig egentligen inte varför jag känner så här, för jag kan inte sätta fingret på det. Men något är det som hela tiden får mig att tänka på de kommande utmaningarna när jag är hemma och är ledig. Oftast så är det lite av en hatkärlek när jag sitter där på morgontåget påväg tillbaka.
Samma hatkärlek som gör sig påmind varje iskall kväll ute i skogen eller när man måste stå ute i regnet och drilla. Kanske var det den drivkraften så fick mig att ta nästa steg och påbörja ett nytt kapitel? Måhända så var det anledningen till att några valde alternativa vägar? Det är tråkigt att alla inte valde att följa med, dock så är jag övertygad om att vi alla lär ses inom en snar framtid igen.
Gamla kollegor försvinner och nya tar deras plats. Det är tufft att som ny komma in i ett redan sammansvetsat gäng. Been there, done that. Men förhoppningsvis så kommer det att gå vägen, och än så länge finns det inget som tyder på att det skulle uppstå komplikationer. Hur som helst så kommer helgen gå åt att tänka på svunna tider och det som komma skall. Vi har många ögon på oss, garanterat så finns det människor som vill se oss misslyckas. Dock så är detta ett nöje vi inte kommer att ge dem. Ensamma är vi starka, men tillsammans så är vi oövervinnliga.
Jag kan inte komma på något bättre avslut på det här inlägget än följande klyscha.
Multi vocati sunt, pauci vero electi
När suget sätter in
Feb 18th
Då och då så brukar jag kika inom på diverse bolagssajter, webb såväl som SEO, för att kolla om det kommit upp några nya intressanta jobb. Inte för att jag skulle söka något av dem just nu men det är alltid kul att hålla koll på vilket bolag som letar efter vad. Då och då så brukar jag dock få ett otroligt sug efter att söka nått av jobben och det har hänt att jag skickat iväg en ansökan “bara för att”. Oftast så sker detta på dagar som denna. Då man bara ligger och slöar och tänker på vad man egentligen skulle kunna göra. Istället för att springa runt i sveriges skogar så skulle man kunna sitta på ett typiskt 9-5 jobb och stirrat på en TFT-skärm och knackat kod. Det hade kunnat varit mitt öde om jag nu inte fått det där telefonsamtalet för lite mer än ett halvår sen. Intressant hur upplagda planer kan förändras snabbt.
Jag trivs verkligen med mitt nuvarande jobb, men vissa dagar så undrar jag hur det skulle vara att ha ett normalt jobb och liv som alla andra. Kommer jag någonsin få svar på den frågan måntro?
Jag ska inte bli fotbollshuligan…
Nov 21st
… inte efter vad jag fick uppleva idag iaf. Jag förstår verkligen inte hur vissa människor kan ignorera smärtan och bara fortsätta som tokar, de måste antingen ha en väldigt hög smärttröskel eller så är de höga som hus. För er som inte fattar vad jag pratar om så ska jag upplysa er. Pepparspray mina vänner, pepparspray. Ett så kallat icke dödligt vapen som polisen gärna använder när folk behöver kontrolleras. Jag kan ju enbart prata om hur jag själv reagerade och vad jag själv utstod för smärta.
Först och främst så går det inte att beskriva egentligen vad 0,3% chili kan göra för skada, inte ens om ni frivilligt kastar in chili från kryddhyllan hemma i ögat så kommer ni inte kunna förstå den smärta som uppstår. Hur mycket man än vill öppna ögonen så går det inte. Man är helt igenmurad och det bara rinner snor och slem från nästa och mun. Man ser verkligen ut som ett grottmongo. Men det bästa av allt är att det är inte själva exponeringen eller de där aktiviteterna man måste göra som är värst. Utan smärtan kommer på riktigt när man ska sanera sig själv och försöka skölja bort allting. Det känns som att skiten aldrig vill gå bort från ansiktet, det svider i ögonen och ansiktet bränner. Dessutom så blir ens andning så pass uppfuckad att man förlorar all kraft i kroppen och håller på att kollapsa över vasken när man ska tvätta sig.
Så här drygt fyra timmar efter exponering och sanering så svider det fortfarande lite i höger öga. Jag törs knappt tänka på de som blir utsatta för sprayen och som måste vänta en halvtimme kanske innan de får möjlighet att tvätta av sig. Det måste verkligen vara en helvetes jobbig upplevelse. Förhoppningsvis så slipper jag uppleva skiten en gång till, för även om det var en nyttig upplevelse så skulle jag aldrig vilja göra om det.
Kommentarer