I alla fall om man ska tro Lärarnas Riksförbund och deras rapport. När jag först hörde om det hela i en nyhetssändning så flög mina tankar till att de rika föräldrarna helt enkelt mutade till sig höga betyg för sina barn, men det vore givetvis en för enkel förklaring för det här landet. Nu när jag fått läsa lite artiklar om rapporten så har jag förstått (?) att det hela handlar om att rika föräldrar låter sina barn gå i privata skolor (som kostar) och därigenom ger sina barn bättre utbildning. Medans låginkomstagarna får dras med kommunal skola, vilket ger sämre betyg (i alla fall enligt LR själva).

Eftersom det är valår så är slänger naturligtvis Metta Fjelkner ur sig en groda där hon lägger skulder på politikerna, och då inte bara de som regerar landet.

Det är farliga tendenser som vi varnat för länge. Tyvärr verkar varken majoritet eller opposition vilja ta i frågan. Alla håller med om att det är ett problem att skolan inte är likvärdig och ojämlik, men ingen vill göra någonting åt det, säger Metta Fjelkner som nu kräver att en bred, parlamentarisk utredning sättter sig ner och analyserar läget utan politiska skygglappar.

Jag kan tycka att det är komiskt att ordföranden för alla landets lärare (oavsettom de jobbar kommunalt eller privat) väljer att skylla på människor som inte alls är involverade i själva undervisningen. Är det inte läge att se över sina egna led för att se till att även de kommunala lärarna kan leverera som sina privata diton? Nu säger jag absolut inte att kommunala lärare är crap, för det är de inte. Men håll med om att det är väldigt (o)lustigt att kommunala elever får lägre betyg.

Som tur så verkar både höger och vänster fattat var problemet ligger och att det inte enbart ligger i valfriheten för landets alla unga studerande, även om sossarnas talesperson drar till med att den är en del av problemet.

Så väl moderaternas skolpolitiska talesperson Margareta Pålsson, som Ylva Johansson, välfärdspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, delar bilden av de växande klyftorna i skolan. Båda tror också att ökade kunskapskontroller och mer kompetensutveckling av lärarna, kan förbättra situationen. Valfriheten kommer ingen av dem att ge sig på:

– Vi kan inte tvinga duktiga ­elever att gå i mediokra skolor, vi får se till att alla skolor är bra i stället, säger Margareta Pålsson.

Jag är fostrad i kommunal skola och kan inte direkt påstå att jag tagit någon skada av det eller på något sätt blivit en sämre människa för det. Idagsläget har jag avverkat 1 högskoleutbildning och är en termin ifrån min nästa examen, och då är jag inte känd för att vara ett läshuvud. Däremot så har jag spenderat åtskilliga timmar i stödklasser för matematiskt efterblivna vilket har räddat mitt grundbetyg i matte både en och två gånger. Så vad försöker jag säga? Ge fan i kidzens valfrihet och punktmarkera istället de individer som behöver hjälp, tidigt, och ge dem alla de verktyg som krävs för att lyckas i skolan. För tillskillnad från vad många tror så är det de här individerna som kommer att forma landet, inte de som är aktivast i elevrådet varje termin.