Jag upplevde ett fenomen igår som verkligen får mig att rysa i kroppen. Detta fenomen kallas i vardagstal för “Allsång“. Ni vet det som går på ettan där man ser massvis med vilsna stockholmare sitta/stå och sjunga massvis med gamla sånger. Så gamla att de borde passerat ut ur historieböckerna för länge sedan. Allsång är imo ett patetiskt sätt att säga “Titta på oss svenskar! Vi kan minsann också sjunga och roa oss utan att skämmas”. Men hur man än vrider och vänder det så blir det fan bara fel. Mitt ex ville överraska mig med lite underhållning och drog med mig in, mitt i smeten bland alla pensionärer och barnfamiljer. Inte nog med att hela kommmunen ska dit och dricka dansköl, de ska ta mejfan se till att sitta som packade sillar också. Inga luckor whatsoever så att man kan ta sig in och ut ur folkhavet enkelt och smidigt. Nä jag vet! Vi sätter oss med 35stolar och 100 filtar i en enda hög på gräsmattan och vägrar flytta på oss när någon ska ta sig därifrån. Dessutom så har de små jävlarna fått för sig att det är befogat att kasta onda ögon på en när man råkar trampa på deras filt i flykten. Va fan tror ni egentligen tattare!?

Anyways, tillbaka till sången. Som vanligt när det ska sjungas in public så blir det bara katastrof. Det är ingen som vågar ta tonen och om nån nu skulle göra det så låter det som om någon tog ett kattpensionat och stoppade ner i en köttkvarn. Det är ångest all-over.

Dessutom, det är bara på allsång som man får se 40åringar bete sig som små barn, vaggandes fram och tillbaka med noll taktkänsla i sitt klappande. Är det så ni lever ut allt ni inte fick göra när ni var unga? Fan, gör som vanligt folk, gå ut och sup istället.

Gårdagen bjöd dock på en lustighet. Det var en efterbliven herre i sällskapet som satt och diggade Lasse Stefans stenhårt när deras låtar kördes. Den hårdaste hårdrockspubliken kan slänga sig i väggen, den här snubben var i sitt esse. Det var höga rop, många “YEAH!” och frenetiskt klappande. Framtills lilla Frans äntrade scenen (ni vet han som sjöng zlatan-låten) och resten av publiken vaknade till. Då sätter sig tarden och börjar bua istället. Jäkligt lustigt, om jag inte hörde helt fel heller så sa han något om att det var efterblivet att gilla IDOL-Ola också. Killen hade sannerligen humor.