Återigen så har det bevisats att det svenska samhället, trots allt snack om yttrandefrihet och öppen debattkultur, inte tolererar att alla typer av åsikter ventileras. Denna gången så rör det sig om det välkomnandet som Nationaldemokraterna fick när de skulle arrangera bokbord på Värmdö Gymnasium. Tidigare tongångar bland skolor har varit att låta alla partier, förutom högerorienterade, att komma till tals och sprida sin politik i korridorerna. I det här fallet så har dock rektorn tagit till vara på en av de viktigaste grundpelarna som vårt samhälle vilar på, att alla ska få komma till tals oavsett åsikt.
- Rent juridiskt uppfattade jag det som att vi inte kunde neka, om vi inte nekade alla politiska partier. Dessutom tycker jag att det är bra att lära känna fienden, säger han.
Om man bortser från det sista uttalandet om fiender osv så är han rätt ute. Dock så delas inte denna uppfattningen av alla människor. Tydligen så har både elever och lärare varit negativt inställda till det här tillståndet. Att unga elever är kritiska förstår jag, de har inte riktigt greppat koncepetet om varför yttrandefrihet är så viktigt för vårt moderna samhälle. De förstår antagligen inte heller att deras rättighet att vara kritiska baseras på just rätten att ha en åsikt. Lärarna däremot borde vara så bildade att de kan åsidosätta sina egna personliga åsikter i skolmiljön (åsikter som garanterat färgar elever) och istället låta alla parter få visa upp sig.
Mina tankar om högerblocket ligger ungefär på samma nivå som den gör om vänsterblocket. Dock så är det viktigt för utvecklingen av vårt samhälle och för debattkulturen i Sverige att samtliga får komma till tals. Hur många år har de etablerade partierna och samhället i övrigt försökt tiga ihjäl Sverigedemokraterna? Se var det har tagit oss, idag så pratar man inte OM SD kommer in i riksdagen utan NÄR de gör det. Oviljan att diskutera ämnen som invandring, integrering och rätten till att få ha skolavslutning i kyrkan har fått motsatt effekt. Inte direkt överraskande när det gäller politiska beslut i allmänhet, men ändock.
Frågan jag ställer mig nu är hur länge den här “dubbelmoralen” kommer att accepteras av de som blir ignorerade? Hur länge kommer folk att stå ut med att inte kunna, på allvar, diskutera sina politiska åsikter öppet på t ex sin arbetsplats? För någongång så kommer tålamodet att rinna över, det gör det alltid.Det pratas väldigt mycket om att vi ska läras oss från vår historia, men trots två världskrig, konflikten i forna Jugoslavien och inte minst konflikterna i mellanöstern så har vi inte lärt oss hur vi ska hantera oliktänkande utan att slå ihjäl dem. Det slåss mycket för friheten och rätten till att yttra sin åsikt, men i samma veva på hemmafronten så förtrycker vi både aktivt och passivt människor som inte passar in i åsiktsmallen. Samtidigt som vi marknadsför vår nation till omvärlden som en öppen nation där vi tillåter våra medborgare att vara kritiska mot staten utan att de blir halshuggna på en fotbollsplan. Men varje dag så dyker det upp om och om igen, bevis på att vi i smyg faktiskt utestänger individer från samhället enbart för att de valt att tycka något.
Frågan som alla bör ställa sig är följande; Kan jag se mina barn i ögonen och uppfostra dem att vara toleranta människor, när jag själv inte är det?
