Yes! Jag överlevde ännu en julafton med familjen. Inte för att jag inte min familj men julafton tillsammans med de blodsallierade brukar inte vara några direkta höjdare. Allting handlar om när småkidzen ska få öppna sina julklappar som de suttit och stirrat på under hela dagen. Men innan barnen ska få gå lösa på alla sina klappar så ska traditionerna följas i turdning. Först lite lättare fika, sen så klockan 15 är det dags för Kalle och hans narkomangäng, efter det så ska det krängas minijulbord och tomtegröt för att sedan runt sextiden utmyna i klapputdelning.

Jag kan med stolthet i hjärtat säg att jag totaldissade kalle i år. Jag satt och tittade på CNN istället, lite bildning om vad som händer i världen är aldrig fel. Det enda som jag ser framemot varje jul är maten. Julbordet bjuder på allt jag gillar, julskinka, sill, ål, köttbullar (mmmm köttbullar). Om jag bara hade kunnat äta lite mer.

Så vad fick jag för klappar då? Jag fick (precis som väntat) saker som jag de facto behöver men inte visste om själv. Saker som lakan, strumpor och t-shirts. Känns skönt att ens mamma ändå känner en lite.

Idag så bär det av till pappas sida av släkten, det kommer antagligen också klaras av helt enligt rutin. Man kommer dit, slänger runt med klapparna. Snackar skit med samtliga och sen så är det mat. Sen så sitter alla där och snackar med varsin kopp kaffe (förutom jag som inte dricker sån skit) och sen ett par timmar sen så är det hemåt som gäller. Fanns planer på att vi skulle gå ut och bli dyngfulla idag, jag och mitt ex. Men så blir det alltså inte. Vad subsitutet blir vet jag inte, troligtvis nån b-film på tv och en massa godis.

Det bästa med juldagen är att man vet att det är ett helt år kvar tills nästa gång, som tur är så är det skottår nästa år. YEAH!