Tror du mig inte? Kolla in den här julkalendern så kommer du snart tycka samma sak som jag.
Posts Tagged ‘tv’
Tv-underhållningen var bäst förr
January 29th, 2010Svenska orginal
June 12th, 2009Vad vore Sverige utan sina orginal?
Och de undrar varför folk laddar ner?
January 17th, 2009Klockan är fem i halv sju på kvällen. En lördagskväll, en kväll som jag ska spendera hemma. Det är ju upplagt för att ligga i soffan framför dumburken och se på film eller dylikt. Men icke! För trots licenspengar, trots ett kanalutbud som bör räcka för att underhålla en så finns det absolut INGET att se på. Ettan visar barnprogram, tvåan visar landet runt och på det viset fortsätter det. Den enda kanalen som visar något sebart är TV6 som visar dubbelavsnitt av Family Guy, dock från första säsongen.
Och så undrar de varför folk väljer att ladda hem film?
Kö fö fa-an!
December 21st, 2008Klippet från Vimmel TV där en aning överförfriskad linköpingsbo hälsar hem är vid det här laget kult. Nu har den svenska musikeliten tagit det ett steg längre och gjort en låt av det hela. Vilken hit!
Tipstack till Alex ofc!
Två nya favoriter
August 12th, 2008Har upptäckt två nya tv-serier som jag börjat följa.
Flashpoint
When the Strategic Response Unit arrives, the rules change. The bad guy’s caught – he just doesn’t know it yet. The SRU, inspired by Toronto’s Emergency Task Force, is a handpicked team of elite cops. High risk is their business and these men and women do it all: rescue hostages, bust gangs, defuse bombs. Talk down suicidal teens. Protect the Pope. They handle state-of-the-art weapons – sniper rifles, flash-bang grenades, tasers. They climb the sides of buildings. See through walls. But they’re different from other SWAT teams. Because their arsenal also includes a gift for words. A knowledge of human intuition. An instinct for when it’s time to negotiate – and when the ’solution’ calls for something more. On the scene, they’re in charge. No one knows their job better. SRU Constables outrank senior Inspectors – and the Inspectors don’t like it. Regular uniforms grumble when pushed aside by the SRU ‘prima donnas.’ While secretly wishing they were in their place. It’s a tough job. A job that carries the kind of pressure only your teammates – your band of brothers – can really understand. It’s a stress that shades all your choices and can take a heavy toll on families, friends, lovers… These people are A-types and risk-takers. On the job, they play by the rules, bend them if they have to. But off the job, all bets are off…
Generation Kill
A Rolling Stone reporter, embedded with The 1st Recon Marines chronicles his experiences during the first wave of the American-led assault on Baghdad in 2003.
Två serier helt klart värda att ta en närmare titt på. “Not to hard, not to soft, just….perfect.”
Nä, jag tycker inte synd om er
May 6th, 2008Det finns massvis med människor i det här landet som gör allt för lite tid i tvrutan och massvis med pengar. Därför så har jag otroligt svårt att tycka synd om varesig killen eller tjejen i det här fallet. De såg antagligen bara möjligheten till att få lätta pengar och tänkte inte alls på konsekvenserna. Många har spytt på killen som var så brutalt ärlig, men hur blåst är inte tjejen som faktiskt lyckats missa hennes sambos rätta sida i 5 år (!!!). Helt jävla makalöst.
Och helt ärligt, vem bryr sig egentligen om deras kraschade förhållande? De är ju knappast ensamma om i världen att bryta upp pga av lögner och svek. DET ÄR INTE VÄRDIGT NYHETSMATERIAL!
Vad som däremot hade varit kul hade varit om de kommit ut om en vecka eller två och berättat att allt var en bluff. En kul grej för att få lite c-kändisstatus och se hur långt de kunde gå. Det hade varit enormt roligt.
Men vet ni vad?
May 4th, 2008Igår gjorde jag två saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra frivilligt. För det första så kollade jag på programmet Hitmakers. Ett av alla dessa talangjaktsprogram där artister och band får chansen att spela inför diverse stora skivbolag och på så sätt ragga ett skivkontrakt. Rent principiellt är jag emot sådana program sen lanseringen av Idol på TV4. Men nu är jag faktiskt glad att jag tittade på programmet. För bland en del stolpskott och annat genetiskt slödder så fanns det verkligen guldklimpar. Dessa två guldklimparna var Seven Days Story och Jonna Sailon. Eftersom jag verkligen gillar Sonic Syndicate så var det inte svårt att fastna för seven days story som låter snarlikt. Verkligen synd att grabbarna inte fick nått skivkontrakt men det finns ändå möjlighet att avnjuta några av deras låtar på deras myspace-sida.
Jonna Sailon var inte heller så svår att fastna för, hennes utstrålning och röst var verkligen smör för öronen. Denna gången så hookade ett bolag upp och ville ge ut en provsingel. Detta gjorde i sin tur att jag mer eller mindre var tvungen att köpa singeln online. Dvs, den andra grejen jag aldrig trodde att jag skulle göra. Att köpa musik. Hursomhelst, jag bestämde mig för att ge downloads-tekniken en chans för att bilda mig en uppfattning och aj vad besviken jag blev. För det första så finns musiken bara i WMA. Visst, det är säkert bättre ljudkvalité än MP3 men jag vill kunna njuta av musiken i vilken mp3-spelare som helst utan att behöva tänka på att det ska uppstå problem med filformatet. För det andra så visar det sig att filerna är DRM-skyddade vilket innebar att jag var tvungen att ladda hem licenser osv för att ens kunna spela upp låtarna i winamp. Detta gör det hela lite spännande nu när låtarna ska över på min Zen V.
Och som om detta inte vore nog så tar CDON dessutom ut en kortavgift på 5%. Man kan ju tycka att det inte är så mycket, nån krona hit eller dit men det är riktigt vidrigt. Man erbjuder bara ett sätt att ta betalt och för att kunna använda detta sättet så måste man betala extra. Är det ens förenligt med de avtal som bolagen har med kortbolagen? Inte konstigt att folk fortsätter att ladda ner illegalt när man ställs inför alla dessa problemen.
Hursomhelst, jag tycker att ni ska bege er in på musikernas respektive myspace-sidor och lyssna igenom musiken. Det är bra skit helt enkelt.
Dagen efter…
March 2nd, 2008Igår var det dagen D. Igår var dagen då vi skulle ut och röja järnet och göra Norrköping osäkert. Det blev inte riktigt som planerat. Vi kom inte iväg från lägenheten förrän strax efter tolv vilket innebar att vart vi än gick så hade vi mellan 2 och 3 timmar kvar att härja ute innan vi skulle behöva bege oss tillbaka. Sagt och gjort, vi tog en taxi till första stället bara för att upptäcka att det var världens kö. Efter mogna överläggningar med mina festkamrater (Yllet, Lancia och Morten) så kom vi överens om att bege oss till krogen där vi var igår istället. Det var ändå bara 10minuters promenad.
När vi kom fram till stället och kommit in så blev det ganska snabbt ett ockuperande av ett bord där vi satt och snackade skit i princip hela kvällen. Yllet som verkar ha känningar exakt överallt i den här stan träffade naturligtvis på lite polare som vi sen umgicks med framtills 5 på morgonen. Vi hade en hel del intressanta diskussioner hurvida man skulle hellre ha sex med världens fulaste hela livet eller ta emot en gång. Ungefär den nivån låg sedan allt på förutom en het diskussion om hurvida det var moraliskt rätt att visa “I en annan del av Köping” och driva in cash på att folk älskar att skratta åt utvecklingsstörda. Vi kom fram till att programmet hade kunnat vara funkis med en annan, seriösare, framtoning.
Nä fan, nu ska jag återgå till att ta hand om mitt huvud och försöka vara lite social med den andra människan som finns i rummet här. Lär väl komma nån bild sen när jag orkar.
